Det sägs att alla filmrecensenter måste öva sig på att skriva i mörkret. "För att kunna skriva utan att sluta observera." Jag har försökt lära mig, men jag har inte lyckats tyda min egen handstil efteråt. Så jag kompenserar det på tangentbordet. Jag kan stirra rakt ut i luften eller på en skenande folkmassa samtidigt som jag kan berätta för min lilla laptop exakt vad jag tycker och tänker. Jag kan observera utan sluta skriva, de två sakerna behöver inte ta ut varandra.

Jag är egentligen den analoga typen. Jag tycker att brev är mysigare än mail, att handskrivning är skönare än att skriva på ett tangentbord. Jag skriver på datorn för att hinna, det är så mycket som vill ut. Inget av alternativen är bättre eller sämre. Precis som människor är de bara olika. Jag kommer i alla fall bara täcka tangentbordsskrivande.

Att lära sig skriva med tiofingersystemet (ett sätt att använda alla fingrar till att skriva på tangentbordet, där varje finger tilldelas specifika tangenter) är jobbigt om man använder datorn till mycket. Man måste lära sig att skriva på nytt. Varje tangenttryckning måste vägas hela tiden, så  att man inte lär in fel rörelser. Det går skitlångsamt. Om man inte ger sig börjar det gå bättre efter ett tag, och tillslut är man uppe i normal hastighet. Sedan går det bara fortare. Och fortare. Man kan hålla ögonen på skärmen istället för tangentbordet. Man kan hålla ögonen på världen. Efter det har man kvar den färdigheten, och de där veckorna av långsamt facebookande visade sig vara en ganska bra investering ändå. 

#50 Titta inte

Tidsåtgång: Ett par veckor av övning om man ser till att öva varje gång man ska skriva något. Kortare tid om man tränar extra.

Nackdelar: Ett par långsamma veckor med mycket felskrivningar.

Fördelar: Ett liv av möjligheten att titta upp från pappret och ta in världen, medan du fortsätter att skriva. Dessutom går det snabbare också om det är för datorn du lär dig den här färdigheten.