Erfarenhet visar att materialspelare sällan blir proffs. Om man inte kan anpassa sig till de rådande förhållandena så motarbetar man verkligheten och man förlorar alltid. Det är lätt att närma sig vidskeplighet och tycka att man bara kan prestera under en viss typ av förhållanden, 99 gånger av 100 så har man fel.

Med det är inte sagt att miljön är oviktig. Den kan ge inspiration eller suga musten ur en. Omgivningen blir extra inflytelserik när man hamnar i ett flow state, man börjar suga åt sig all input som en svamp och kondensera ut det i meningar på papper, på skärm eller i huvudet.

När jag köpte min skrivmaskin visste jag inte riktigt varför. Jag hade tänkt att det vore häftigt och Cissi hade nyss skaffat en, hon talade sig varm om hur underbar den var. Jag tänkte att det skulle vara en helt fantastisk maskin som kunde kicka igång inspiration. Jag åkte således till Kommersens Loppmarknad en tidig lördagmorgon och gick runt och letade på alla bord. När jag var nära att ge upp tänkte jag mig att jag kunde göra ett sista ryck. Jag gick till båset där man gör högtalarutrop för sina varor och sa att jag skulle annonsera lite för mitt bord. Jag hann knappt säga "Jag letar efter en skrivmaskin..." innan mikrofonen rycktes ifrån mig och de började skälla på mig. Jag skyndade ut och fram kom en man och sa att han hade en till salu. Han tog den ur sin väska som gjort att jag inte upptäckt den tidigare. "Åttio kronor." Jag studerade  åbäket med viss tvekan, men fiskade slutligen upp min hundralapp, tog väskan i åttiotalsdesign och tog spårvagnen hem.

Maskinen är av märket Brother, den är dansk och ä och ö är i dansk stil och har dessutom bytt plats i förhållande till på ett svenskt tangentbord. Färgbandet är nästan uppanvänt och man måste slå hårt på tangenterna för att få en tydlig bokstav. Det går inte inte lika fort som på en dator.

Men det är något speciellt med den beiga, skrymmande maskinen. När man sätter sig med tom skalle framför den räcker det att börja slå lite på tangenterna för att något ska börja rinna ur en. Jag tror att det är det tunga motståndet i tangenterna och framförallt ljudet av typarmarnas slag mot pappret som förlöser något i muskel- och ljudminnet. Jag har en hel mapp med enbart dikter skrivna på den maskinen. När man läser dem märks det tydligt att det finns något annat i dem. Något annat än vad man kan hitta i mina andra dikter. En urban underton och en lugn uppgivenhet.

Leta på loppmarknader. Det finns att köpa på nätet, men passa på att uppleva en loppmarknad och känna att maskinen verkligen tillhört någon när du ger pengar i handen till dess förra ägare.

Tidsåtgång: En knapp timme till ett par timmer under ett par helger (man kan hitta en på ett par försök, eller leta längre för att hitta rätt)

Nackdelar: Det kostar pengar. En skrivmaskin tar upp plats på skrivbordet.

Fördelar: Det är förlösande att skriva på en skrivmaskin. Den är snygg på skrivbordet. Den är strytålig och räcker hur länge som helst. Du kan plocka fram nya sidor av dig själv. Det är kult. Det är kul att banka på maskinen eller härma masjkolvsätarljudet från Kalle Anka på julafton.