Imorse när jag vaknade i mina Batmanlakan som jag aldrig har modet att slänga kände jag mig mer äventyrlig än andra dagar. Jag behövde rusa rakt ut i världen och frukosten togs på ett café på Kungsportsplatsen. Tyvärr hann jag inte få mitt te och kokta ägg förrrän min mobil ringde.

Jag fick springa för att hinna upp till Korsvägen. När jag kom fram med andan i halsen kom Philip fram till mig. Det rann blod från hans ögonbryn, han hade blåmärken i hela ansiktet och han skakade. Jag frågade om vad som hade hänt men han förskönk bara djupare i chock. Först när ambulansen stannade utanför sjukhuset och vi steg ur började  han känna sig säker, stödd av mig och en ambulanskötare. Uppenbarligen hade han tänkt exat samma sak som jag när han vaknade i morse, begett sig in till stan och tänkt sätta sig vid Näckrosdammen med en baguette och en cola. Han ringde mig för att göra honom sällskap, och han hade knappt hunnit säga mer än var han befann sig när en kille i labbrock kom fram och började viska hotfulla saker. Samtalet hade brutits av att killen hade slagit telefonen ur handen på honom så att den landade i vattnet, och efter det hade han fått flera slag i ansiktet medan killen stod och skrek  "rasistjävel!" över honom. När Philip hade berättat klart såg han lite tankfull ut.

Philip räckte fram två tågbiljetter. "Dom kan inte ombokas" sa han. Lite motvilligt tog jag biljetterna och tittade på dem.

Jag sitter på tåget till Stockholm. Jag ska hälsa på Lyra och kasta ris framför slottet. Jag ska titta på det där JAS-monumentet jag hört så mycket om, och jag ska ställa mig bredvid Munspelsmannen och bara spela med.

Ciao!

Tidsåtgång: För mig tog det tjugo minuter.

Nackdelar: Det kan bli en vana och man dagdrömmer istället för att agera.

Fördelar: Det är roligt. Det säger något om hur du önskar att dina vanliga dagar såg ut, så att du kan försöka göra dem så lika drömdagarna som möjligt. Det är enkelt och ett bra sätt att komma på bra berättelser.